Så går så sakta mot höst..och det känns även inom mig faller löven nu..trodde jag blivit starkare..men nu är man tillbaks på ruta nummer ett igen..sjukskriven igen och ny medicin som jag hoppas ska göra min vardag lite lättare..känns i bland som man verkligen håller på att bli galen..men det säger ju doktorn att man inte är men jag undrar ändå..min hjärna vill inte som jag vill!! och denna glömska hatar jag..och dessa skakningar som kommer och går..fryser i min själ..men utanpå har man sitt påklistrade smil..har svårt att sova i ag gick jag upp kl 3..nice gorde kaffe och satte mig ner ch fundera..håller på att packa med mitt i allt..ska flytta men det ser jag fram emot att slippa bo i denna by bland egoister...trivs inte alls,,har svårt att stava med som ni ser men det är huvet jag glömmer så mycket u för tiden..och i bland tycker jag dagarna bara gått utan att jag märkt det..konstig känsla..det är som att man inte är med riktigt..kännermig så liten och patetisk i bland..och när folk runtomkring inte fattar nått den biten är jobbig som fan....saknar mig själv..som den jag en gång var......men det är som att alt  jag var innan finns djupt inom mig och vill inte ut eller int ehittar vägen....nej nu ska jag dricka lite mer kaffeoch packa nån mer kartong...försöka i alla all.....skriver snart mer....