Åren ristar små,tunna bostäver i min panna
och min kropps hålor.revor.førhøjningar,daller.sammet
och skrovligheter kan alla berätta episoder ur mitt liv
før dem som førstår att läsa sådana livets tecken..

min hållning skvallrar om gågna oførätter
och min bistra min att jag inte glømt!!
obevekligt pressar åren med tyngdlagens hjälp
ner min kropp i ålderdomens mylla där jag en gång ska vila
och tiden som har gett mig både min kropp och alla dess märken
kommer att stycka mig tills det enda som återstår av min historia är sångens som luften viskar
och melodin som träden nynnar.
men än krävs det førstorings glas eller ett tränat øga
før att uppfatta de livets tecken som präntats på min kropp..
Med självmedvetenhetens kritiska skärskådande uppfattar jag
dock hur min egna sanna berättelse
långsamt nedtecknas och snart fyller varje del av mig.
brøstens førlorade rundning,magens utbuktning.lårens bristningar
ungdomsfinnarnas ärr,pannans bekymmersrynkor,skinkornas
celluliter och värkens uppdragna axlar..

Åren ristar och karvar
trycker och pressar
och låter sig inte døljas

min historia står skriven øverallt på min kropp
och i bland
i minna svagare stunder
är jag ganska stolt øver den!!!!