Tänkte jag skulle börja blogga igen..lusten har inte funnits på ett tag..har varit så långt ner man kan komma men är nu på väg upp igen..Och jag kan äntligen se en ljusning igen och det är härligt..och jag känner att jag mår bättre,,även om vägen hit har varit lång och jobbig.och man har insett en hel del..Tänk jag trodde aldrig man kunde bli så sjuk att man inte ville leva ens,,mennu vet jag för nu har jag självvarit där..och jag vet också att efter en sån sak så har man inte många vänner kvar..tyvärr var det många som vände mig ryggen efter detta..menså vet ma ju också vilka som är riktiga vänner..för det är ju faktiskt så att det är då man behöver sina vänner som bäst,,bara att nån ringer och frågar hur man mår eller en spontan kram ger en så mycket..hade eller rättare sagt jag har två sysslingar som jag tyckte mycket om,men efter att jag kom hem från sjukhuset så ville dom inte ha med mig att göra mer..så ja har varit väldigt undrande.men jag har förstått att det är så det är..och jag har andra vänner,jag har mina barn som har stöttat mig igenom detta..det är så lätt  att säga att man gör en sån sak av feghet mendet handlar inte alls om det.men manmåste ha varit i den mörka tunneln själv för att kunna se..och kunna förstå..jag har funderat så mycket sista tiden på allt mellanhimmel och jord har gått i samtal och börjar äntligen hitta mig själv..och jag börjar äntligen kunns släppa alla måsten jag har burit med mig sen jag var liten..nu gör jag saker som jag vill och som jag orkar..inte bara för att andra tycker si eller så..dax att tänka på sig själv och det är en härlig känsla..det liksom bubblar inom mig..och i morrn flyttar jag i från denna trista stad..här har jag ändå bara en vän kvar..det var lite från mig mend et kommer mer för nu är lusten tillbaks att  bita i livets äpple............